Att tänka på hälsa i min uppfödning är viktigt för mig. Jag vill avla fram friska, sunda individer och därför testar jag mina avelskatter enligt det hälsoprogram som finns för rasen framtaget genom Pawpeds.
Det finns några rasbundna sjukdomar som Maine coon kan få. Här är information om de sjukdommarna:
HCM
Hypertrofisk kardiomyopati hos katt
HCM, eller hypertrofisk kardiomyopati, är en ärftlig sjukdom. Det är den vanligaste hjärtsjukdomen hos katter och symtomen debuterar oftast vid 2 till 4 års ålder.
Man kan även upptäcka symtom tidigare, i synnerhet om båda föräldrarna haft sjukdomen. Hankatter drabbas oftare än honor, och sjukdomen förekommer både hos raskatter och huskatter.
HCM är en sjukdom som kan vara svår för ägaren att upptäcka. Symtomen kan vara nedsatt aptit, trötthet och andfåddhet. Det vanligaste sättet att få misstanke om sjukdomen är i samband med den årliga hälsokontrollen då veterinären lyssnar på kattens hjärta. Man kan höra blåsljud eller oregelbundna hjärtslag, och i så fall bör katten genomgå en ultraljudsundersökning av hjärtat, vid vilken diagnosen kan ställas. Förändringarna i hjärtat består i att hjärtmuskulaturen blir förtjockad. Detta medför att hålrummet i hjärtat blir mindre och en mindre mängd blod pumpas ut i kroppen vid varje hjärtslag. Eftersom blodet ska transportera ut syre till kroppen uppkommer då symtom på dålig syresättning i form av dålig ork och andfåddhet.
Sjukdomen kan även leda till att små klumpar av levrat blod bildas i hjärtat och förs ut i kroppen. När blodklumpen fastnar i ett smalare blodkärl, ofta där kroppspulsådern delar sig till bakbenen, orsakar detta förlamning och smärta i ena eller båda bakbenen. Detta kallas blodpropp eller tromb.
Förtjockning av hjärtmuskeln kan även vara orsakad av högt blodtryck och/eller för hög ämnesomsättning. När man ställer diagnosen HCM är det viktigt att utreda katten även för dessa tillstånd.
Man kan dessvärre inte bota eller förhindra själva förändringen i hjärtat, men man kan förebygga att det utvecklas blodproppar genom att ge blodförtunnande medicin. Är det högt blodtryck eller hög ämnesomsättning som är orsaken till hjärtmuskelförtjockningen så kan utvecklingen bromsas när dessa sjukdomstillstånd kommer under kontroll. När en katt har fått diagnosen HCM bör den kontrolleras cirka var sjätte månad. Katter som behandlas med blodförtunnande medicin bör komma in för kontroll en gång per år.
Lyckligtvis kan de flesta katter som får korrekt medicinering och regelbundna kontroller leva länge med sjukdomen utan att lida av den.
Läs mer om HCM på länk till Pawpeds: https://pawpeds.com/healthprogrammes/hcm_se.html
HD
Höftledsdysplasi
När du hör människor prata om höftledsdysplasi och att röntgenbilder har tagits så talar de allra flesta om hundar. Men det här problemet är också vanligt förekommande hos katter. Höftledsdysplasi är en ärftlig defekt i ledskålen (i bäckenet) vilket innebär att denledskålen inte är så djup som den vanligtvis skulle vara. På grund av detta så passar inte höftledskulan i ledskålen och ytorna börjar skava mot varandra, vilket orsakar att brosket bryts ned. Eftersom då de båda kontaktytorna endast består av ben (brosket har slitits ned) så får man en ledyta bestående av ben-mot-ben vilket är plågsamt för katten. Problemet är att kroppen inte kan nybilda brosk utan kroppen försöker att reparera skadan genom att öka benproduktionen, vilket bara förvärrar problemet. Katter är generellt sett mycket duktiga på att inte visa smärta och de kan lida av HD utan att halta överhuvudtaget. Istället kan de röra sig mer försiktigt eller mindre än vad katter gör normalt och de kan också undvika att hoppa. Katter med en lindrig grad av HD kanske inte alls lider av det.
Sedan januari 2000 har den svenska klubben Maine Coon-katten ansvart för ett offentligt register med höftröntgenbilder. Detta register togs över av PawPeds i juni 2010. Rekommendationerna är att alla katter i avel ska testas för HD innan de används i ett avelsprogram i syfte att minska HD inom rasen. Registret är offentligt och ändamålet är att uppskatta frekvensen av HD inom Maine Coon rasen. Hälsoprogrammet samarbetade under de första 15 åren med veterinär Dr Lars Audell, som är en känd specialist inom området i Sverige. Sedan februari 2020 ansvarar veterinär Elisabeth Ball för bedömningen av katternas höftleder. Hon skickar bedömda röntgenbilder och testresultat till PawPeds. Registratorn hos PawPeds registrerar sedan resultatet, som blir offentligt ca 60 dagar efter det att kattägaren har mottagit resultaten. Resultatet skickas till kattägaren så direkt när det har blivit registrerat eller så snart betalning mottagits av PawPeds
Graderingsprotokollet under detta system är följande:
- Normal: bra höfter, inga avvikelser
- Grad 1: den lindrigaste formen av dysplasi
- Grad 2: måttligt påverkade höfter
- Grad 3: allvarligt påverkade höfter
Tidigare fanns det också en grad kallad ”Gränsfall” för ej helt perfekt struktur, men inte uttalat dysplastisk. Denna grad används inte längre sedan juli 2013.
Vi har fått rådet av genetiker att inte göra ett för smalt urval av avelsbasen I början av hälsoprogrammet. Det skulle inte vara klokt att helt utesluta katter med HD i aveln. Därför så rekommenderar vi idag att katter med testresultatet ”Grad 1” på den skala som används i hälsoprogrammet inte automatiskt utesluts ur avel men att de endast ska paras med katter utan tecken på HD = ”Normal”.
Felin höftledsdysplasi är en ärftlig åkomma som involverar multipla genpar. Två katter utan tecken på HD kan tillsammans få avkommor som utvecklar HD. Två katter som har HD kan också få kattungar som inte utvecklar HD. Därför bör varje generation av avelsdjur testas för HD för att minimera risken för utvecklandet av HD.
Resultat och statistik från hälsoprogrammet publiceras ibland. Här är några exempel ur registret (2018):
Avkommors HD-status (sämsta höften) baserat på föräldrarnas höfter (sämsta höften). Totalt antal utvärderade katter: 4263 ¦———¦———¦¦———¦———¦———¦ ¦ N x N ¦ N x 1 ¦¦ 1 x 1 ¦ 2 x 2 ¦ ? x ? ¦ ¦ (n=949) ¦ (n=505) ¦¦ (n=57) ¦ (n=4) ¦ (n=1662)¦¦————–¦———¦———¦¦———¦———¦———¦¦ Normal (N): ¦ 76.7% ¦ 62.2% ¦¦ 50.9% ¦ 25.0% ¦ 57.8% ¦¦ Grad 1 (1): ¦ 14.1% ¦ 24.8% ¦¦ 24.6% ¦ 50.5% ¦ 21.1% ¦¦ Grad 2 (2): ¦ 5.4% ¦ 8.9% ¦¦ 15.8% ¦ 25.0% ¦ 13.3% ¦¦ Grad 3 (3): ¦ 1.9% ¦ 1.6% ¦¦ 1.8% ¦ — ¦ 5.4% ¦¦————–¦———¦———¦¦———¦———¦———¦ ¦———¦———¦¦———¦———¦ ¦ N x N ¦ N x 1 ¦¦ N x 2 ¦ N x 3 ¦ ¦ (n=949) ¦ (n=505) ¦¦ (n=68) ¦ (n=18) ¦¦————–¦———¦———¦¦———¦———¦¦ Normal (N): ¦ 76.7% ¦ 62.2% ¦¦ 55.9% ¦ 50.0% ¦¦ Grad 1 (1): ¦ 14.1% ¦ 24.8% ¦¦ 17.6% ¦ 16.7% ¦¦ Grad 2 (2): ¦ 5.4% ¦ 8.9% ¦¦ 13.2% ¦ 5.6% ¦¦ Grad 3 (3): ¦ 1.9% ¦ 1.6% ¦¦ 2.9% ¦ 5.6% ¦¦————–¦———¦———¦¦———¦———¦
Antalet HD-testade katter och tillgängliga resultat indikerar att utvecklingen är lovande. Statistiken visar klart att föräldrar med normala höfter (N) generellt producerar avkomma med bättre resultat än föräldrar vars höftledsstatus är okänd.
Text om HD är tagen från Pawpeds: https://pawpeds.com/healthprogrammes/hd_se.html
Läs mer om HD : https://www.forskning.se/2019/11/20/stora-katter-drabbas-oftare-av-hoftledsdysplasi/
HCM DNA
Under 2006 identifierades den första mutationen som anses orsaka HCM hos Maine coon av Dr Meurs och Dr Kittlesons forskarteam på Washington State University. Det man fann är en mutation i myosinbindande protein C 3 ( MyBPC 3) , även kallad HCM1.
Inom kort erbjöd både Washington State University och Laboklin (Tyskland) ett DNA test för Maine coon. Under 2007 identifierades även en liknande mutation på Ragdoll och det finns nu ett DNA test tillgängligt för att testa även Ragdoll.
Observera att det hos människor finns ett stort antal (upp till 200) mutationer som orsakar HCM. Man får anta att situationen är liknande även hos katt. Detta betyder att det idag enbart går att identifiera en av många mutationer som orsakar HCM hos katt.
Vilka resultat kan man få på ett DNA test?
N/N (= negativ/negativ) innebär att katten inte bär på mutationen.
N/HCM (= negativ/positiv) innebär att katten bär på mutationen i enkel upplaga s k heterozygot.
HCM/HCM (= positiv/positiv) innebär att katten bär på mutationen i dubbel upplaga s k homozygot.
Läs mer om HCM DNA på Pawpeds: https://pawpeds.com/healthprogrammes/hcmdnatest_se.html
Läs mer om HCM DNA på Langford labratorium:
https://www.langfordvets.co.uk/media/1710/maine-coon-hypertrophic-cardiomyopathy-hcm.pdf
PK-Def
PK Def (Pyruvate kinase deficiency) är en blodbristsjukdom. Pyruvatkinas kinase är ett enzym som är viktig för de röda blodkropparna. Brist på det enzymet gör att de röda blodkropparna får en kortare livslängd. En katt som har brist på PK Def kan i perioder få blodbrist (hemolytisk anemi). Symtomen på detta är diffusa men oftast är de trötthet, sämre aptit, viktnedgång, dålig kondition, bleka slemhinnor och ibland kräkningar och diarré. Katten kan också få leverförändringar, förstorad mjälte, inflammation i gallgångarna och gulsot. Eftersom symtomen är diffusa är det inte ovanligt att katten feldiagnostiseras.
En katt som har två gener för PK Def kommer någon gång under sitt liv att få blodbrist, oftast i skov. Det är olika hur mycket ägaren märker av symptomen. Många katter kan klara sig bra med sin blodbrist och få en nästan normal livslängd medan andra dör i yngre år. Man kan behandla en katt som har blodbrist med kortison, eller ta bort mjälten, men det går inte att bota sjukdomen. Det vanligaste verkar vara att sjukdomen bryter ut när katten är ungefär mellan två och fyra år, men den kan bryta ut redan när katten är några månader. Stress eller infektioner kan påverka katten negativt och göra att sjukdomen bryter ut. Exempel på detta kan vara utställningar, dräktighet och förlossning, operationer eller parasiter. En katt som har PK Def kan dö plötsligt till följd av sina symptom.
Sjukdomen ärvs recessivt och den är inte könsbunden. En katt med en normal och en muterad gen blir bärare men är alltså inte sjuk och kan inte utveckla sjukdomen. Katten kan emellertid föra vidare mutationen till sina avkommor. En katt med två sjuka gener har sjukdomen och får blodbrist förr eller senare.
Man kan alltså para en katt som är bärare med en fritestad katt. Ingen av kattungarna kommer att utveckla sjukdomen. Några av kattungarna kommer att vara fria från PK Def-genen och några kommer att få en gen. Om man endast säljer vidare de kattungar till avel som har två normala gener så kommer vi att inom en inte alltför avlägsen framtid kunna bli av med PK Def hos Norsk Skogkatt och Maine coon. Alla avkommor efter två katter med normala gener är fria från den defekta genen och behöver inte testas.
Testar gör man genom att svabba katten i kinden med en liten plastborste för att få kattens DNA som man skickar in till ett laboratorium. Jag har testat mina avelskatter hos Langford Veterinary Services i England. Man kan t.ex. också testa hos UC Davis där de gör en studie över hur vanligt PK Def är hos norsk skogkatt och maine coon. Det finns givetvis även andra laboratorier där man kan testa.
Så här brukar man skriva för att förklara sjukdomen:
Frisk katt med normala gener: (N/N) eller normal
Frisk katt som är bärare och har en gen av sjukdomen: (N/K) eller heterozygot (heterozygous in English)
Katt som har blodbristsjukdomen PK Def: (K/K) eller homozygot (homozygous in English)
källor:
ovanstående länkar samt
Journal of Feline Medicine and Surgery
Clinical course of pyruvate kinase deficiency in Abyssinian and Somali cats
Journal of Feline Medicine and Surgery 2008 10: 145
Barbara Kohn and Christine Fumi
Kattuppfödning – författare Elise Malandain, Susan Little, Grégory Casseleux, Lorraine Shelton, Pascale Pibot, Bernard-Marie Paragon
Kattens sjukdomar – Ann-Marie Nilsson
Denna text om PK- def är kopierad med tillåtelse från Susanna Löfstrand S*Kronängens norsk skogkatt
Du kan läsa mer om PK- def här:
https://www.langfordvets.co.uk/media/1715/pyruvate-kinase-deficiency.pdf
Läs mer om PK- def på Pawpeds : https://pawpeds.com/healthprogrammes/pk_se.html
SMA
Spinal muskelatrofi symtom
Spinal muskelatrofi (SMA) är en ärftlig genetisk sjukdom av Maine Coon orsakas av degeneration av nervceller som ansvarar för frivilliga och medvetna rörelser (promenader, löpning, hålla huvudet, svälja, etc.).
Symtom på SMA kan vara mer eller mindre allvarliga och förekommer främst i en ung kattunge, även om fall har rapporterats hos vuxna katter.
Under de första månaderna i livet, det finns en muskelsvaghet som blir riktigt uppenbart vid en ålder av 3 eller 4 månader.
Drabbade kattungar har svårt att gå; deras gång är konstigt med en gungning av bakkvartsparter och ibland smärre skakningar.
Vid en ålder av 5 till 7 månader, blir de klumpig och förlorar smidighet i hopp.
Det kan också observeras i vissa fall andningssvårigheter.
Efter denna fas av snabb evolution, SMA stabiliserar i allmänhet att utvecklas långsammare från 10 månader. Det kan finnas remission faser i vuxenlivet.
Vissa katter med SMA lever med mer eller mindre allvarliga symtom upp till 9 år.
SMA drabbade katter känner ingen smärta, de äter normalt och spela girigt. Muskelatrofi som drabbar endast bakbenen, några allvarligt drabbade katter flytta genom att krypa med framben.
Denna sjukdom är liknar SMA typ III hos människor där individen kan gå men faller ofta.
Genetiska test
DNA-testet för SMA-detektion kan utföras från 6 till 8 veckor. Liksom alla genetiska tester, detta test är mycket tillförlitlig.
Testet utförs från en buckala Svabb, snabbt och enkelt att utföra. Här är listan över de olika typer av prover som accepteras för detta test:
- Buccal svabbprov
- Blod i EDTA röret
Screening och tolkning av resultat
Maine Coon SMA orsakas av 140 KB dämpning på LIX1 genen.
Uttrycket av LIX1 genen är till stor del begränsad till det centralanervsystemet, främst i Motoneuron nervceller, vilket förklarar förlusten av smidighet och balans av drabbade katter.
Denna mutation är ärftlig enligt ett autosomalt recessivt läge med fullständig penetrans.
Testet bestämmer inte svårighetsgraden av SMA.
Tillgänglig ras för testet: SMA – Spinal muskelatrofi
Följande rasen är:
- Maine Coon
Förstå resultaten av testet: SMA – Spinal muskelatrofi
Test namn: SMA – Spinal muskelatrofi
Gen mutation: LIX1 140kb del, exons 4-6
Ärftlighet: autosomalt recessiv (Mer information)
Penetrans slutföra (Mer information)
|
Testresultat |
SMA – Spinal muskelatrofi statusLIX1 140kb del, exons 4-6) |
Hälsostatus |
|
N/N |
Ingen kopia av SMA-mutationen |
Djur är normalt (klar) |
|
N/SMA |
1 kopia av SMA-mutationen |
Djur är normalt (klar) |
|
SMA/SMA |
2 kopior av SMA-mutationen |
Djur är, kommer att eller skulle kunna påverkas |
Korsbord av provet: SMA – Spinal muskelatrofi
|
Mor N/N |
Mor N/SMA |
Mor SMA/SMA |
|
|
Far N/N |
100% N/N |
50% N/N |
100% N/SMA |
|
Far N/SMA |
50% N/N |
25% N/N |
50% N/SMA |
|
Far SMA/SMA |
100% N/SMA |
50% N/SMA |
100% SMA/SMA |
Läs mer om SMA på Pawpeds : https://pawpeds.com/healthprogrammes/sma_se.html
Läs mer om SMA i länken till Langford UK: https://www.langfordvets.co.uk/media/1717/spinal-muscular-atrophy.pdf